Övernattningen

Vår klass skulle äntligen sova över i klassrummet. Det som vi hade önskat i flera månader skulle tillslut ske.

 

Klockan var sju på kvällen och vi såg på en zombiefilm. Vår klasslärare Karoline skulle gå på toa. Joan, den tramsiga mobbaren, reste sig och pausade filmen. Det hade gått ett tag sen Karoline gick och några elever började undra vad som hade hänt.

-Hon har säkert diarré! Skrattade Joan.

-Nej, en zombie har säkert tagit henne, protesterade Tim.

-Gå och kolla Joan, sa Klara. Om du vågar, alltså.

-Det är väl klart att jag vågar, svarade Joan förvånat.

Sedan gick Joan stadigt ut ur klassrummet och fortsatte mumla om diarré.

 

Ingen satte på filmen efter det, alla satt bara och väntade på att Joan skulle komma tillbaka. Det verkade som att han inte kom tillbaka. Nu var det inte roligt längre. Tim kanske hade rätt, det kanske var en zombie som hade tagit Karoline och Joan.

 

Efter klockan nio stängde vi dörren och försökte sova, men ingen lyckades. Klockan tolv hörde vi bankande ljud utifrån, alla var fortfarande helt tysta och vettskrämda. Klockan sju på morgonen hade de bankande ljudet försvunnit så vi smög ut. Alla var hungriga så vi bestämde oss för att ta oss bort till matsalen. När vi var där åt alla men det var fortfarand helt tyst. Plötsligt började vi att höra släpande steg, det lät precis som zombiesteg från zombiefilmen. Zombiestegen kom närmare. Till slut vågade ingen att titta, vi hörde en röst, en bekant röst, det lät som någon från parallellklassen. Zombievarelsen tog en trasa och torkade av någonting, han hade smink! – Det var ju bara ett prank, skrattade han.
Det var tydligen bara ett prank som parallellklassen hade gjort. I framtiden borde barnen i klassen vara lite mer misstänksamma, med tanke på hur rädda de hade blivit.