Spårlöst försvunnen

Det är sommarlov och familjen Gustavsson är i Spanien med sina två döttrar Lisa och Lena. Första dagen bestämmer sig familjen för att åka till stranden.

-Kom, spring, utropade Lisa.

– Jaja, jag ska hjälpa mamma och pappa med picknicken, ropade Lena.

När familjen kommer ner till stranden ser dom det glittrande vattnet och stranden ser ut som guld.

-Wow, skrek Lisa och sprang till platsen närmast glasskiosken.

-Sisten i är ett ruttet ägg, skrek Lena.

 

Efter en lång stund hade både familjen ätit, badat, köpt glass och spelat volleyboll.

-Ska ni ta sista doppet nu, mumlar mamma.

  • -Jaa! sa Lisa.

-Jag får väl hänga med, flåsade Lena.

 

En stund senare…

-Jag ska bara upp och hämta badleksakerna, stanna på det grunda, sa Lena.

När Lena kom tillbaka såg hon inte Lisa någonstans.

-Lisa! ropade Lena lite lekfullt, men Lisa kom inte fram.

Lena ropade och ropade men hon syntes inte. Lena sprang till mamma och pappa som låg och njöt i solen.

-Mamma, pappa! Lisa är borta, sa Lena med gråten i halsen.

-Va? sa mamma och pappa i munnen på varandra.

-Var såg du henne sist, sa pappa.

-Jag skulle bara upp och hämta badleksakerna och sen när jag kom tillbaka var hon borta, smågrät Lena.

-Du kan ju inte bara lämna henne sådär! Förklarade pappa men en sträng röst.

Lena och föräldrarna sprang ner till vattnet.

-Jag ringer räddningstjänsten, snyftade mamma medan hon skakade i hela kroppen.

 

Fem minuter senare är räddningstjänsten där. De letar en lång stund, det håller till och med på att bli mörkt. Till slut hittar räddningstjänsten Lisa gråtande och blå ute på en ö med några palmer på, cirka en kilometer bort från stranden. Sen körde de tillbaka till stranden där familjen stod och väntade. Alla var så glada för att de fick se sin lilla Lisa igen.

-Jag ska aldrig lämna dig själv i vattnet mer, sa Lena medan hon kramade om Lisa.

 

Den dagen lärde sig familjen Gustavsson att man inte ska lämna någon utan alltid hålla ihop.